Loftbod blev bostad
Efter att under sin karriär som arkitekt i Dalarna ha ritat mängder av timmerhus hade Richert bestämt sig för att det absolut sista som skulle byggas på den nya tomt som han och Lena köpt var ett timmerhus. Barnen hade flyttat ut, det gamla huset var för stort, så de ville flytta. De planerade att rita och bygga ett modernt hus, och kände sig helt nöjda med sitt beslut. Tills de började tveka.
Flyttplaner
Tomten de köpt var egentligen två tomter så ytan att bygga på var rejäl. Huset de planerade för skulle byggas i vinkel. Richert la ner cirka tvåhundra timmar på att rita det. Bygglovshandlingarna var klara och de hade börjat begära in offerter från olika byggfirmor.
Den lilla känslan av tvivel infann sig en solig sommarkväll när trädgården till deras gamla hus var som vackrast. De satte sig ned för att äta middag vid trädgårdsbordet och frågade varandra om de verkligen var riktigt kloka som tänkte lämna allt det här? Syrenerna stod i blom, taken var omlagda, alla fönster och dörrar i nyskick, köket nytt, nyrenoverade badrum och timret på alla byggnader sken i djupt klarrött så som bara timmer målat med rödfärg kan göra. Allt på långa listan som de slitit med i 30 år var äntligen avklarat. Allt var perfekt. Varför börja om efter allt slit?
– Nej, vi borde nog satsa på en mindre sommarstuga, ett fritidshus? funderade de.
Ödesstommen
Som alla moderna människor började de surfa runt på nätet i jakt på alternativ. På Blocket fick Richert syn på en stomme till salu som verkade minst sagt intressant. I Dalarna har det sedan länge funnits en tradition av att plocka ner timmerhus och bygga upp dem på en ny plats. Timmerstommar till salu mot nedplockning är ett rätt vanligt fenomen. Oftast rör det sig om hus som stått tomma länge eller uthus där taket gett upp. Det som fångade Richerts intresse var att stommen var en välbevarad loftbod från 1788. En loftbod är en gammal variant av förrådsbyggnad i två våningar där bottenvåningen består av flera förrådsrum utan inbördes förbindelse och med en ytterdörr till varje rum. Övervåningen är större än undervåningen och skjuter ut så att det bildas ett tak nere och en loftgång uppe med dörrar till rum motsvarande de på bottenvåningen. Ornässtugan från början av 1500-talet är ett bra exempel på en medeltida loftbod. Den byggdes som förråd och gäststuga.
Richert visade bilden av stommen för Lena och de bestämde sig för att åka ner till Ludvika och titta.
Förbryllande omständigheter
Under hela resan ner till Ludvika satt de och spekulerade: Varför skulle stommen säljas? Var ägarna dementa? Alkoholiserade? Spelskulder?
När de svängde in på gården och såg loftboden hände något. De tänkte ”wow!” …och så försvann de tvåhundra timmarna med deras nya, moderna hus som genom ett trollslag! Istället såg de framför sig ett nytt hem helt i klass med den berömda Ornässtugan. Detta trots att de inte hade en aning om hur de skulle kunna få till ett fungerande hem med en vettig planlösning i en loftbod.
Ägarna till stommen visade sig vara fullt medvetna om vad det var de försökte sälja. Mannen i paret var ordförande i kulturnämnden och i föreningen som förvaltar och värnar om bruksmiljöer i Ludvika. Kvinnan hade en master i kulturminnesvård. Ändå skulle de göra sig av med stommen. Allt var mycket förbryllande.
Det visade sig att boningshuset som de bodde i var ett reverterat, eller putsat, timmerhus. Boningshuset såg inte längre ut att höra ihop med loftboden. Byggnader i bruksmiljöer var ofta lite mer påkostade; den här loftboden var också ovanligt lång. Loftboden låg dessutom tvärs över tomten och bakom den sluttade en lång äng ner mot en å vilken ledde vatten till hyttans kvarn. Paret ville kunna höra ljudet av vattnet, men det hördes inte när den långa loftboden stod mellan ån och huset. Om deras hus hade varit ett timrat hus så hade det varit ett rent helgerån att flytta loftboden därifrån. Men som det nu var hade de kontaktat länsantikvarien som sa att det fanns flera liknande hus på orten så de kunde inte säga nej, men de var inte glada åt idén. Paret fick sitt rivningstillstånd.
Ett impulsivt beslut
När Richert och Lena satt med det här mycket kunniga paret på deras veranda hörde Richert sig själv säga:
– Jag tycker ni ska se det här huset som sålt. Jag ordnar pengar och betalar på måndag.
Paret blev bestörta men ringde sedan en kund på väg in och lämnade beskedet att huset redan var sålt.
Helgen efter impulsköpet åkte Richert ner till Ludvika med en hammare och hink. Han drog så mycket spikar ur stockarna att hinken blev full. Alla som äger eller har ägt en gammal timmerbyggnad känner nog igen fenomenet med spikarna. Det verkar som att alla tidigare ägare slagit in en spik i väggen när något behövde hängas upp, sedan glömt var den var och slagit in en ny spik nästa gång något behövde hängas upp osv till hela stommen spretar som en igelkott av rostiga spikar.
Målmedvetet arbete
Stommen plockades ner av timmermän och alla takpannor staplades på pallar med pallkragar runt det. Därefter hyrdes en transport som körde allt till den nya tomten. Richert hade mätt stommen och låtit bygga en grund som bestod av en betongplatta på mark förberedd för golvvärme från jordvärme. Jordvärmen överdimensionerades något så att den har 500 meter slang istället för de 300 som rekommenderades. De 1200 tegelpannorna stålborstades och tvättades. Timmermännen lade till två stockvarv i bottenvåningen eftersom takhöjden där bara var två meter.
– En fantastisk process! säger Richert nu, men när stommen stod klar i februari för fyra år sedan var taket ännu inte på plats. Det snöade kraftigt och Richert stod i yrsnön inne i stommen och undrade varför han gjorde det här mot sig själv?
– Då var det för sent att ändra sig och jag var tvungen att ro det hela i land, även om jag helst hade velat vända tillbaka tiden, skruva klockan bakåt…
Istället anlitade han två snickare som arbetade heltid i ett år för att få huset färdigt. Man fick kompromissa ganska mycket eftersom väggarna fanns där och de fick anpassa planlösningen efter dem. Man tog upp öppningar i väggarna mellan de tre rummen i under- och övervåningen för att kunna passera mellan dem och byggde en invändig trappa.
De har varit återhållsamma med att ta upp nya hål i stommen och har försökt att bara använda de öppningar som fanns. Undantaget är de två fönsterdörrarna på var gavel. Tanken var att få en uteplats i morgonsol utanför köket, men det visade sig att berget skymde ljuset. De valde ändå att ta upp öppningen för att kunna gå direkt ut i trädgården. Fönstren över köksbänken fanns inte men det fanns liknande luckor, bara mycket längre ner på väggen. De hade antagligen använts för höns eller inlastning. De tyckte det blev charmigt med raden av små öppningar som gav ljus in över köksbänkarna och tog upp formspråket från de gamla luckorna på fler ställen i huset.
Själva fönstren består bara av isolerglas som sitter med en tätning mot salning. Det sparade man mycket på.
– Det blir stora ekonomiska vinster när en ruta som mäter 50×50 kostar 300:- jämfört med ett par tusen för ett fabriksnytt fönster, säger Richert. Huset skulle heller inte se bra ut med spröjs. Jag medger att det inte är så praktiskt med fasta fönster på övervåningen för man måste stå på stege och putsa, men fönstren ser fantastiskt bra ut.
På övervåningen är två fönster öppningsbara och fungerar som dörrar så att det går att kliva ut på loftgången.
Isolering
Själva stommen är byggd i 5,5 tums timmer. Till det har lagts en invändig tilläggsisolering av ekofiber mellan reglar som mäter 145mm (6tum). I taket har man byggt ett utrymme med 50 cm tjock isolering innanför väggarna och monterat de gamla takbjälkarna under det för att behålla den gamla karaktären invändigt. Sedan monterade man nya takbjälkar utvändigt och lade teglet på det. Den är konstruktionen gör att taket inte ser tjockare ut än det gjorde i originaltappning trots att det innehåller ett så tjockt skikt av isolering.
Richert anser att ekofiber är helt överlägsen när det gäller att isolera. Ekofibern ger inga glipor och det är bättre av hänsyn till de som ska arbeta med materialet eftersom man slipper allt damm. Fibern är bromerad så att den inte kan brinna, det finns även märken med icke bromerad fiber. Själva fibrerna kan vara av papper eller kokad granfiber.
– Egentligen är det mycket bättre att tilläggsisolera en timmerstomme utvändigt, påpekar Richert. Det är bättre därför att invändigt ackumuleras värme av timret vilket ger en behaglig balans mellan temperatursvängningarna. När temperaturen sjunker går värme tillbaka in i rummet från timret.
– När det gäller golvisolering gäller det att ha en riktig vindtätning, fortsätter Richert. Om man går ut i -20 grader i den tjockaste tänkbara ylletröja så fryser man ändå. Det blåser och drar rakt igenom tröjan. Tar man då på sig en tunn, vindtät jacka så fryser man inte. Är golvet inte vindtätt hjälper inte isoleringen. När man isolerar ett golv med lösull ska man dessutom överst mellan golvbjälkarna lägga en armerad vindduk. Gör en kryss i duken och spruta in extra fibrer så man får en viss råge på isoleringen. Den ska vara hårt packad. Annars sjunker isoleringen. Om det då blir en centimeter luft mellan golvbrädorna och isoleringen får man direkt ett obehagligt kalldrag.
Ett hus räcker?
Ingen bor i Ornässtugan idag. Men huset som Richert och Lena har skapat av den gamla loftboden har en helt unik karaktär och är i paritet med den berömda Ornässtugan. De har varit tvungna att göra kompromisser, men tycker att de fått ett hus som räcker utmärkt för två personer. Om de hade byggt ut huset skulle de ha valt att bygga en kommunikationsdel från huset och gjort en till byggnad vid sidan om: alltså inte byggt ihop husen utan lagt dem med en viss distans och satt en neutral ”länk” däremellan. Då hade de kunnat få en matsal. Men de är max 8-9 personer som äter i huset så de tycker sig inte behöva en stor matsal. En familj med två barn skulle kunna bo bekvämt i huset. I bortre änden har det ”lilla vardagsrummet” en stor bäddsoffa av hög kvalité, så när barnen kommer hem bor de där. När barnbarnen blir större är planen att låta dem bo i en friggebod på gården.
– Att hålla på med hus är ett gift! utbrister Richert. Så är det med alla som köper hus. Det där kan man kanske förbättra? Det skulle vara bra med en liten friggebod…
Det första de byggde var en carport att ha som arbetsplats. Upp med stommen, sen en kontorslänga. Sen ett växthus och orangeri som ännu inte är färdigt. När det är klart ska det byggas ett utekök. Efter midsommar blev Lena uppringd av en lokal biodlare:
– Nu har jag en svärm här, är du intresserad av den? frågade hon.
De hade köpt två kupor av en man som avslutat sitt biodlande. Lena hade anmält Richerts intresse för bin. Så nu finns en kupa på gården med en liten svärm i som de ännu inte tagit ut någon honung från.
– Och då kom jag på att jag måste hålla på med honung någonstans? Så då måste man ju faktistkt bygga ett litet hus för binäringen också, förklarar Richert.
Faktaruta:
Att tänka på när man flyttar en gammal timmerstomme:
- Köp aldrig en nedmonterad timmerstomme.
- ”Klä av” stommen. Ta bort alla paneler och skivor invändigt och utvändigt. Det kan finnas ruttet virke, mögel och allt möjligt elände dolt bakom dem. Efter det kan man göra en ordentlig uppskattning av stommens skick.
- Räkna alltid med att byta bottenvarvet så det blir friskt virke i botten.
- Man kan tycka att man får mycket hus för pengarna. Men det är inte någon billig stomme. Det är lika billigt att bygga ett hus av regelvirke. Men om man vill ha karaktären av ett timmerhus så är det billigare än att bygga en helt ny stomme.